Vardagen med bebis

Svantes första möte med Wimar gick bra det med. För att vara unghane är han förvånansvärt intresserad och kärleksfull. Han är inte riktigt medveten om att han är rätt stor och stark, så vi får hålla lite koll. Men han är mest framme och ska slicka när Wimar gråter. Så är det klart så, att han känner sig lite bortglömd och han har varit lite dämpad. Han har ju varit mest i fokus, rätt länge för mig. Men efter några dagar hemma, när Nike kom tillbaka efter en helg hos "mormor" också, verkar det släppa.

Svante har även fått lite mer kärlek från sin gudmor Bella som bl.a passade honom när vi var på bb. Bellas syster är veterinär och blev engagerad när vi berättade om Svantes öronproblem som vi behandlar fruktlöst hela tiden, trots utredning. Så hon tog ett nytt svabbtest som Bella körde in till SLU för ny färsk utredning, och håller nu på att klura ut vilken antibiotika som ska hjälpa, och ska ta reda på vad det kan vara annars. Så kanske vi får en ände på den historien. Det har inte känts som om Svantes veterinär brytt sig om att vi är där för jämnan med samma sak.

Nike är denna helg med en av våra söta grannar i Stockholm. Vi bor ju civilt mitt i ett studentkvarter, där vi har en del vänner via studentnationen. Svante och Nike har sina egna fanclubbar. Där är flera som har hund i föräldrahemmet, men inte nu i sitt studentboende, som gärna tar med sig någon av dem ut på promenad. Nike har "sina" och Svante "sina" förtrogna som de är vana med. Det är trevligt med alla som vill hjälpa till, men hundarna måste ju känna sig trygga. I vanliga fall brukar vi vara lite snåla om att be om hjälp fast den erbjuds, men just nu har det blivit lite oftare. Tydligen ligger Nike nu och snusar på Maddes mage i soffan, efter en tur i skogen. Låter skönt!

Svante fick istället göra en tur med mig och Wimar till ICA, för första gången, eftersom husse är borta hela dagen. Vi håller på att träna in Wimar på babybjörnen, så det kunde inte bli så mycket längre. Babybjörn är en hundägares bästa vän!

Nike inspekterar Wimar

Så kom vår lille son Wimar 100311. Än har vi bara tagit hem Nike. Hon är såklart minst jobb, och den som varit mest skeptisk till barn. Så vi ville ha med henne så tidigt som möjligt. Det går över förväntan - hon är helt med på att vårda flockens valp!
Svante får bo kvar hos sin underbara hundvakt några dagar till, så pappa hunnit hämta lite kraft. Hundvakten som inte ville svara i telefon när vi ringde idag för att se om det gick bra, för hon var rädd att hon behövde lämna tillbaka honom redan :). Det värmer en mattes hjärta när hon saknar sin pojke så!

Uppsalas tröttaste springer :)

Husses uppladdning inför bebis ankomst är just nu fokuserad på att ta hand om hundarna till max. Man vet ju inte hur roligt det blir för dem i början av bebistiden som kommer. Varje dag de senaste veckorna har Erik och Svante varit ute på rejäla långpromenader. Svante som annars aldrig blir trött av bara motion, utan behöver tillägg i form av hjärngympa, har efter snöpuls och frilufsliv legat deckad resten av kvällarna. I söndags var de ute vid Morgahage och promenerade några timmar. Svante orkade knappt lyfta huvudet när han väl landade i sin korg hemma.

Nike får ju inte gå så mycket än (upp till 45 minuter), så i helgen fick hon följa med min mamma hem för att Eriks skulle kunna lägga extra krut på Svante, och att hon skulle få göra något skoj hon med. Hon gillar att vara där, och leka med Ceasar och alla mammas katter. Lite deppig är hon för att hon inte får vara lös på den enorma tomten. Men landet är alltid landet. Eftersom Ceasar har blivit så gammal och frusen har han tydligen fått flytta upp i sängen om nätterna. Mamma kunde inte förstå varför Nike satt på golvet nedanför och grät hela natten helt plötsligt... Ingen kan känna sig så förfördelad som en spaniel. Det är absolut rättvisa som gäller!
Nu ska hon och jag gå en tur i centrum och finstrosa i vårsolen.